Det är svårt att finna ord till Frida Karlssons första insats i OS i Milano Cortina. Bragd, uppvisning, utklassning? Från den första metern till den sista är det hon som är helt överlägsen. Och det är ju det här stora mästerskap handlar om. Frida Karlsson har inte haft någon bländande säsong. Inför OS har hon inte tävlat på en månad. Framgångarna har varit få och visst har det funnits tvivel från flera håll inför mästerskapet. Men det spelar ingen roll. För det är bara de här veckorna som det handlar om. Och Frida har trott på det, hennes tränare har trott på det och nu visar hon att när hon har formen är hon bäst i världen. Men det är inte så bara att faktiskt nå den där formtoppen. Och det är inte heller så bara att hålla ihop det och ta sig upp till den där pallen.
Det kanske häftigaste med Frida Karlsson är ju också att hon aldrig slutar. När hon har formen går det i 100 hela vägen. Och det gjorde det idag. Det tog lång tid innan hon äntligen tillät sig själv att le och fira lite, trots att hon drog ifrån resten av fältet tidigt. Gåshuden när Frida tog den där svenska flaggan och firade på upploppet kommer jag aldrig att glömma. Vilken idrottare. Vilken människa. Världens bästa Frida Karlsson. Och självklart ett enormt grattis och en stor eloge till Ebba Andersson som vann ett otroligt OS-silver.
