Sport betyder mycket för många människor. För fansen är sporten en passion och lagen / deltagarna mer eller mindre dyrkas. Idrotten blir en välkommen distraktion till vardagen. Det blir något att tänka på, se på och kanske att spela på (som den här sajten visar – via Betting Sidor Sverige).
Ägare och idrottare har ibland en lite mer affärsmässig inställning till sporten. Det som en gång kanske började som en kärlek till sporten, kan snabbt komma att handla mest om pengar.
Det är inget fel att vilja tjäna pengar – alla vill göra det. Problemen börjar när viljan att göra pengar övergår viljan att göra rätt.
Här har vi samlat några skandaler inom idrott som i alla fall delvis handlat om det.
Johann Mühlegg – bra, men inte så bra
I början av 2000-talet hade tysken Johann Mühlegg sådana framgångar inom längdskidor att han förvånade många inom sporten. Visst var han bra, men så bra? Under OS i Salt Lake City 2002 ställdes han mot vår egen Per Elofsson. Han var i sitt livs form. Många räknade med att Elofsson skulle ta flera medaljer under OS.
När de båda möttes i tremilen drog Mühlegg iväg som att han hade eld i rumpan. Elofsson försökte förgäves hänga med. Men det var omöjligt. Johan Mülegg vann lätt tremilen. Det dröjde dock bara några dagar innan det framkom att Mühlegg var bloddopad. Han fick lämna tillbaka titlar, medaljer – allt. Mühlegg gick under jorden. Elofsson fick brons under OS och vann senare VM-guld på 10 + 10 km i Val di Fiemme 2003.
Cyklisten som var lite för snabb
Lance Armstrong dominerade cykelsporten i många år. Inte mindre än sju gånger vann han guld i Tour de France. Under alla år omgavs han även av dopingrykten. Själv förnekade han det starkt. I januari 2001 sa han “Den enkla sanningen är att vi arbetar bättre än alla andra. Men när man presterar på en högre nivå i ett lopp får man frågor om doping”. 2012 sa däremot USADA, en amerikansk organisation som arbetar mot doping att han var visst dopad. Han skulle dessutom fråntas alla titlar från 1998. Det internationella cykelförbundet fastställde beslutet samma. Lance slutade tävla och fick troligen också skicka tillbaka sina medaljer.
Lite för lojal exmake
Konståkerskorna Tonya Harding och Nancy Kerrigan var konkurrenter inom sporten på 90-talet. Troligt är att den ena uppfattade konkurrensen lite allvarligare än den andra. Under de amerikanska mästerskapen i konståkning ställdes det hela på sin spets. Under en träningssession fick Nancy Kerrigan sitt ben sönderslaget. Senare skulle det visa sig att det var Hardings före detta man och hennes livvakt som lejt en annan man för att bryta Kerrigans ben. Det lyckades man inte med men Kerrigan kunde i alla fall inte tävla. Harding vann däremot det nationella mästerskapet.
Exmaken, livvakten, gärningsmannen och föraren av flyktbilen fick alla fängelsestraff. Tonya Harding dömdes till skyddstillsyn, böter och samhällstjänst. Dessutom fråntogs hon sin titel och fick förmodligen skicka tillbaka medaljen.
Inte bara ben på Ben Johnson
I mitten / slutet av 1980-talet var det oftast Carl Lewis och Ben Johnson som gjorde upp om förstaplatsen i olika 100-meters lopp. 1988, under OS i Seoul var konkurrensen särskilt hård.
Under finalen sprang fyra löpare under 10 sekunder. Johnson var den snabbaste av dem. Han var fyra hundradelar snabbare än sitt eget världsrekord. Tiden var 9.79 sek vilket var ett nytt världsrekord. Det var en fantastisk tid. Carl Lewis kom tvåa på 9.92.
Världsrekordtiden stod sig inte så jättelänge. Tre dagar efter finalen gjorde Ben Johnson ett positivt dopingtest. Båda hans världsrekord ströks. Dessutom blev han av med både VM- och OS-titel.
Fäktningstricket
OS i München 1972 är framförallt känt för det hemska terrorattentatet som inträffade. En annan, mindre känd händelse är fusket under femkampen.
Ryske femkamparen Boris Onisjtjenko var redan favorittippad i femkampen. I en av delgrenarna kände han sig dock troligen allt annat en säker. För att bättra på oddsen för sig själv utvecklade han en liten smidig lösning.
Boris monterade en knapp på värjans handtag. Genom en knapptryckning kunde han markera träffar. Vi vet inte hur det såg ut rent tekniskt men fungerade gjorde det. När han kämpade mot britten Jeremy Fox använde han det så pass framgångsrikt att han vann. Jeremy erkände sig dock inte besegrad. Han krävde att Boris värja skulle kontrolleras. Han lämnade in värjan men det var desvärre inte rätt värja. Historien hade kunnat sluta här om Fox gett med sig. Det gjorde han däremot inte och tillslut fick man tag i rätt värja.
Boris stängdes av men blev tillslut tilldelad Arbetes Röda Band i Sovjetunionen och blev även utnämnd till Hedrad Idrottsmästare. De hade helt klart andra preferenser i gamla Sovjetunionen.
Basketlaget som hade högre IQ än det såg ut som
Det spanska paralympics-laget gjorde succé under OS i Sydney år 2000. Rätt och rättvist tog man hem segern verkade det som. Senare skulle detta dock visa sig att lager var lite för bra för att vara sant. En spansk journalist avslöjade för de ansvariga i tävlingen att det spanska laget inte hade den mentala funktionsnedsättning som de förmodades ha. De hade inte ens genomgått någon kontroll för det.
Ärendet och spelarna undersöktes. Det skulle sedan visa sig att 10 av totalt 12 deltagare inte hade någon mental funktionsnedsättning (IQ under 75). Faktum är att de bara hade låtsas. En av personerna som kom med avslöjandet menade att flera spanjorer i andra sporter inte hade den funktionsnedsättning de förmodades ha.
Det spanska basketlaget fick hur som helst skicka tillbaka guldmedaljerna.
Sammanfattning
Ja, vad tycker ni – var det de största sportskandalerna? Det finns såklart fler och kanske värre också. Vi har till exempel inte nämnt Black Sox skandalen som slog ner som en bomb i USA under början av förra seklet. Inte heller har vi sagt någon om när boxaren Mike Tyson bet av en bit av Evander Holyfields öra. I Sverige hade vi dessutom en spelskandal med läggmatcher inom bandyn, 1990. Men just den är nog värd en helt egen artikel. Vi konstaterar bara att ingen aktivitet är helt utan skandaler.
